Det här har varit en helg vi sent kommer glömma.
Det som började som en underbar morgon med frukost på sängen och en vackert solig vinterdag förbyttes snabbt till en eländig, hemsk lördag med ambulansbesök som slutade på akuten...
Vår Alice hade försökt öppnat fönstret i sitt rum som frusit fast. Vid andra försöket tog hon i lite extra, men missar träet runt fönstret och trycker i stället rakt på glaset som går sönder och hon skär sig otäckt över handleden.
Ambulansen kom otroligt fort och hjälpte oss få någorlunda stopp på blödningen. Väl inne på sjukhuset i Borlänge startar blödningen igen och där inser personalen att de inte kan göra något då en artär är avskuren.
Till slut på Falu lasarett sydde de igen skadan på armen och nu är vi hemma och vår lilla skrutta vilar ut och mår efter omständigheterna bra, men har ont.
Ja det var en helg jag helst varit utan. För fy sjutton vad otäckt det är att se sina barn skadade. I dag har här städats och vi har skurat bort blod från både väggar golv och saker...
Nä, nu ska jag gå och pyssla om lilla hjärtat en stund till innan det är läggdags.
Se nu till att krama era nära och kära ofta och mycket för man vet aldrig vad som kan hända i nästa sekund...
Stor kram från en fortfarande lite chockad mamma /Susanne
.........................
I have had the worse weekend ever...
Yesterday started as a wonderful saturday with breakfast in bed and the sun was shining, but just a couple of hours later it turned out to be a horrible day.
Our daughter Alice tried to open up the window in her room, but the windows was stuck from the cold and she pushed it a little bit to hard and the glas broke and cut her wrist so bad that we had to call the ambulance and then take her to the emergency because one artery had been cut off and the bleeding did not stop...
It's the worse thing ever to se your child hurt and bleed so much...
Now she better under the surcumstances, but she's in pain after they sewed the wrist...
Now I will go and cuddle with our "little treasure" for a while before it's bedtime...
With love from a mum who still is a little bit shocked. ♥
/Susanne