onsdag 7 oktober 2009

My lovely mother...

Det blev ett till inlägg idag...

För i dag är det precis 15 år sedan min älskade mamma gick bort! I dag lyser ett ljus för henne hela tiden hemma hos oss... Det sägs att sorgen blir lättare med tiden...

...men jag saknar henne så oerhört mycket fortfarande. Vi fick alldeles för kort tid tillsammans. Hon var min allra bästa vän...

Det jag vill säga är var rädd om era kära föräldrar för man vet aldrig hur lång tid man har tillsammans...

Det var cancern som tog min mamma som den gjort med så många andra... Därför uppmanar jag er alla att köpa det rosa bandet nu i Oktober...


Today it´s fifteen years ago my mother passed away. It was cancer that took her away from us... I hope everyone buys the pink ribbon now in October to support the research about breastcancer...


Kram på er! Susanne

38 kommentarer:

Anonym sa...

Åh stackars din mamma.
Jag har tack och lov båda mina föräldrar i livet.
det rosa bandet sitter på jackan.
kram till dig!
Ylva

Körsbärsgården sa...

Hej en gång till idag, Susanne!

Minnen kan ingen ta ifrån oss även om tiden tillsammans med de vi minns blev för kort och saknaden kan vara svår, men minnena ger förhoppningsvis tröst.

Det rosa bandet är redan inhandlat för i år och jag gör som Du - uppmanar fler att stödja kampen mot cancer.

Kram från Karin.

Skatan sa...

Hua...det snörper ihop i min hals när jag läser dina rader. Rädd blir jag. Ja, jag lär mig uppskatta de jag har kvar alltmer. Kanske i och med att man har fått barn själv?

Kram till dig. Så vackert du har gjort!

Anna

arstidens basta sa...

Hej.

Första gången som jag är här.
Jättemysig blogg det här.

Usch,jag ryser av det du skriver.
Jag är jättedålig på att berätta för mina föräldrar hur mycket de betyder för mig....
Kanske måste ändra på det.

Rosa bandet köper jag ALLTID!Det gör väl alla hoppas jag.

Hoppas ljuset värmer lite idag iallafall.

Mvh
Linda

fröken knopp sa...

Rosa bandet sitter på min jacka..!!

Ryser när jag läser dina rader....

kramar elin

Mimmi sa...

Jag känner med dig. Min mamma och bästa vän gick bort i cancer för 7 år sedan.

Läser din blogg regelbundet men ger mig sällan till känna bland er "inredare".

Beate sa...

Hei.
Så trist å høre at du mistet moren din så tidlig. Så flott måte å minnes henne på - med lyset!

Ha en fin kveld
Beate

Denise sa...

Beklagar. Har faktiskt tänkt köpa ett sådant band!

Er blogg är i alla fall lika underbar som alltid:)

Västbacken sa...

Min pappa gick bort för 10 år sedan och jag slutar aldrig att sörja men man lär sig leva med det.

Tänker på dig

Lotta

Millas hem sa...

Vackra bilder Susanne och fin text.
Jag har köpt, men köper gärna fler!

Kram Camilla

My home is my Castle - by Kari sa...

Trist å høre...
Jeg mistet min svigermor for 28 år siden og savner henne så mye enda....

Tenker på deg
Klem,Kari

Mamma C sa...

Klart man lär sig att leva med det. Men ändå så finns sorgen kvar. Min svärmor gick bort i cancer förra sommaren. Jag har redan köpt bandet till gubben och mig. Det gör vi varje år. Så har jag köpt disktrasor, cornflakes, städmopp som oxå går ett bidrag till cancerhjälpen.
Kram Mamma C

Jenny sa...

Vilket fint sätt att hedra henne! Skickar styrkekramar till dig idag! KRAM

Lindas Vita Lantliv sa...

Klart jag har både rosa och BLÅ bandet :)

Känner så med dig....:( Man ska defintivt uppskatta det man har....

Tänk så här: en kort,underbar tid är ganska bra ändå....talar av egen erfarenhet...har själv LÅNG tid, men inte lika positiv :(

Ingen tröst för DIG, men i a f....

Kram Linda

Jeanette sa...

Kjenner med deg!

Mistet min super gode mamma i cancer for 4 år og 4 måneder siden, savner henne utrolig...det å dele mine og mine barns opplevelser og liv med henne! Savnet vil alltid være der, og jeg er utrolig glad for at vi var gode venner og tok vare på hverandre!
Klem

Anonym sa...

Mitt djupaste deltagande! Så vackert du gjort! Brukar själv tända ljus på årsdagen med min Mors foto.

Minnet lever!

Varma kramar Renate

Stämningsfullt / En bit av oss sa...

Hej!
Åh jag känner med dig och förstår dig .... Förlorade min mamma för tre år sen och det känns som igår.
Jag tror inte att sorgen bir lättare, man bara lär sig att leva med den....tyvärr....
Stor kram till dig!

LantlivsAnette sa...

Åhhh, jag förstår att något sådant är svårt, vi var ju väldigt nära i vår familj, det kändes som om vi nuddade vid döden då mamma drabbades, men som tur var så var det inte hennes tur nu..
Jag har Rosa bandet, på min sjal som jag har varje dag..
Tänker på dig o din familj...
Kraaaam Anette

Lauras gård sa...

Så sorgligt att mista en förälder aldeles för tidigt! Jag träffade bara din mamma en gång men jag vet att ni stod varandra nära. Hon sitter nog där uppe på ett moln och kikar ner på dig och din fina familj och hon är med säkerhet väldigt stolt! Kramis Stina

Lindas vackra rum sa...

Vad fint att du vill dela med dig av din sorg, är verkligen ledsen för din skull!

Min mamma fick beskedet att hon hade bröstcancer månaden innan mitt bröllop. Först veckan innan bröllopet då hon opererades fick vi beskedet att cancern inte spridit dig. Det som kunde blivit den värsta tiden i mitt liv, blev till den lyckligaste med dessutom ett bröllop blev av, trots att mamma var nyopererad!
Så även om jag inte vet hur det känns att ha förlorat sin mamma så kan ändå sätta mig i hur fruktansvärt det måste varit för er alla i familjen. För det är ju inte bara den drabbade som insjuknar, utan hela familjen.


Mina varmaste kramar till dig för att du påminner om Rosa Bandet, och gör alla uppmärksammade på bröstcancer.
Kommer absolut att bära ett Rosa band!

Varma kramar Linda

Kamomilla sa...

M... Du har så rätt vännen. Min far ska genomgå en stor operation snart så det berörde mycket det där.
Kram

Lille w sa...

Jeg føler meg deg i dag Susanne, og vet desverre akkurat hvordan du har det. Min elskede mamma døde i sommer av brystcancer, bare 53 år gammel. Sorgen tror jeg aldri vil gå over, men jeg håper den kan stilne litt etterhvert. Jeg prøver å tenke på at vi som har mistet noen i cancer tross alt er heldige i forhold til de mange som mister sine kjære brått. Vi har i det minste mulighet til å ikke la noe være usagt. Mamma visste hvor utrolig høyt elsket hun var da hun døde, og det er så godt å vite. Holder derfor med deg i at alle bør fortelle sine kjære hva de betyr! Man vet aldri hva som venter...heldigvis.

Tusen takk for en fantastisk blog -du er til stor inspirasjon!

Klem Anita

Myownhome sa...

Man kommer nog aldrig sluta att sakna dem som har betytt mycket för en! Men det blir kanske lättare och lättare att tänka på dem med glädje med tiden. Hoppas ni har många fina minnen av din mamma i alla fall!

(Rosa bandet är såklart inhandlat! :))

Kram
//Johanna

husvidhavet sa...

Jag skickar en stor kram för idag behöver du det!
-Känn dig kramad!
Kram Marith

Fröken Fräken sa...

Jag vet precis hur det är! I september var det sex år sedan cancern kom och tog min mamma ifrån mig. Jag tänker på henne och saknar henne varenda dag. Jag har också hört det där med att sorgen ska bli lättare, men håller inte riktigt med. Man lär sig leva vidare, men livet blir inte detsamma igen...

Loppisliv sa...

Sänder mina varmaste tankar till dig ikväll. Du skriver så klokt. Man vet aldrig vad som komma skall, just därför gäller det verkligen att ta vara på varandra varje dag, när man har chansen, imorgon kan det vara för sent. Kram Paula

Galleri Hönshuset sa...

Hej

Oh vad jag lider med dig...
Hon hade varit stolt över dig och de dina. Dig och dina barn träffar jag titt som tätt så jag vet =)
(även fast jag tror att hon ser er så ville jag ändå också säga det...)

Kram till er/ Pirre

pillan sa...

självklart så köper jag rosa bandet och mer där till , min Älskade mor har genom gått två bröstcancer behandlingar med operationer och cellgifter men är numera friskförklarad ,, så kan man bara göra lite så, självklart så gör man det

kram

lottens vita och gröna sa...

hej vännen! förstår din längtan...näää sorg läks inte, man lär sig bara leva med ett öppet sår!
okt är en skitmånad, flera nära har avlidit just i oktober, tur som är är gustav född i denna ödesmånad, han är verkligen ljuset!
en stooooooooooooooorkram till dig denna kyliga ledsna dag!//lotten

STENLYCKA sa...

Hej!
Så vackert du skriver. Ja man skall vara rädd om sina när och kära. Vi har begravning för mor nu på fredag, kommer att bli en svår dag. Det är så konstigt tyst jag väntar hela tiden på att telefonen skall ringa och att det är mor som vill prata bort en stund.
Ha det gott!
Kram

Sussi's värld sa...

Tänker på dig och stödjer rosa bandet, Kramar

Love Your Homes sa...

Hej Suss,

den här månaden gäller rosa skjortor för herrarna i familjen och rosa scarf till mig, klart man vill stödja forskningen.

Ha det gott,
Ia

Jag älskar allt som förgyller livet! sa...

Vad sorgligt! :( Vet precis vad du menar, min mamma är min bästa vän!

Sorgen försvinner aldrig och den är tung att bära. Men man lär sig att leva med den...sägs det.

Jag köpte 4 stycken rosa band och en massa annat "rosa" :), man ska försöka hjälpa till med de lilla man kan :)

Kramar/Nicky :)

milla-andante sa...

Sänder en bloggkram till dig denna dag, och i morgon ska jag köpa ett rosa band!

Marias lilla Skafferi sa...

Hej Susanne!!

Vad fint att du har ett ljus tänt för din mamma. När du skriver så tänker jag på min mamma som förlorade sin mamma (min mormor..)när hon bara var 20 år, också i cancer. Samma dag som mormor åkte in på sjukhuset för sista gången fick hon en kallelse till mammografi, då hade hon varit inskriven som cacerpatient i fyra år.. Detta hände i mitten på 70-talet och det händer fortfarande. Tyvärr fick jag aldrig träffa min mormor men hon är säkert lika älskad och ihågkommen som din mamma är!! Rosa bandet sitter på jackan sedan i torsdags, som alltid i oktober!

Sköt om dig!

Kram,
Maria

johanna sa...

Hej
Det måste vara fruktansvärt att förlora sin mamma så...jag tänker på dig!!
Kraaaaam

Annas skattkammare sa...

Så fruktansvärt.. att mista sin mamma i så unga år.. förstår att du saknar henne, jag ska pussa min mamma och pappa en gång extra imorgon kväll när jag ser dem! Nu på min praktik och i livet i allmänhet har jag kommit så nära döden- och slagits av hur allt bara kan förändras över en natt.. ibland glömmer man bort det och tar saker och ting för givna..
Kram /Anna

Anonym sa...

Har också förlorat min mamma till den elaka cancern. I Januari blir det fyra år sen hon dog. Jag förstår precis vad du menar att saknaden aldrig försvinner. Har ett rosa band på jackan, och varje gång jag tittar på bandet går en tanke till mamma och de andra som gått bort i cancer.
kram Pattis

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin